Tanterna och håret.

Jag: Hej!
Tant 99: Hej.. (På det osäkra sätt hon säger när hon inte förstår vem det är)
Jag: Det är jag.
Tant: Jaså, är det du.. (Inte övertygad)
Jag: Du vet väl vem det är?
Tant: jajaja, det är du Esmeralda.
Jag: Esmeralda??
Tant: Ja, eller vad du nu heter.
Jag: Niki, heter jag.
Tant: Nej.
Jag: Vadå nej!
Tant: Du är inte Niki.
Jag: Jo, det är det.
Tant: ja, men herregudarna då vad har du gjort med håret??
Jag: Jag klippte det för 1,5 v sedan. Sedan dess har du sett mig nästan varje dag.
Tant: Nej usch usch det där klär dig inte. Inte alls. Det andra var mycket bättre.
Jag: Tack så hemskt mycket. Vet inte hur väl jag ska lita på ditt omdöme då du inte ens märkt något på över en vecka..
Tant: Nej usch, det var fult.

--
Senare på dagen, min andra kontakttant:
Tant: (ger mig en lååång blick)
Jag: Vad är det?
Tant: .....Du måste göra något åt det där håret.
Jag: Jaså.. Vad tycker du att jag ska göra då?
Tant: (lång blick igen) ..........Blonda det.


GIVE ME A BREAK. Säger jag. Skicka dem på hyfs-skola. Uppfostringsanstalt. Finns inga ursäkter, de är inte ens dementa.
Bör dock tillägga att de resterande tanterna älskar mitt hår och vill ha det som jag. Lite upprättelse iallafall. Men de där är mina kontakttanter, vi ska ju älska varandra i vått och torrt.