Världens bästa låt 1997, och bort med det blonda.

Det var en gång en Niki (jag), sisodär en en åtta-nio år gammal. Jag såg på Voxpop en helt vanlig onsdag och hörde den bästa jävla låt jag någonsin hört. Den var så TUNG och KRAFTFULL. (Ni vet en sådan där låt man ville mim-skrika till framför spegeln i sitt rum med någon cool, självarrangerad koreografi.) Blev helt till mig, memorerade t. o.m texten och skrev upp vad den hette. Letade efter denna låt som en strandad människa på en öde ö letar efter mat. Ungefär. Ingenstans fanns den (detta var i tiderna innan YouTube) för av någon outgrundlig anledning blev den aldrig en superhit, denna häftiga dänga. Den kom inte ens vidare på Voxpoplistan.

När jag var påväg hem från Stockholm nu kom jag på YouTubes existens och kom att tänka på den här låten. Blev helt till mig när jag fann den. Skrattade så jag grät när jag hörde den. Jag har onekligen fått en annan syn på tung musik sedan min ungdoms dagar. Ett exempel på detta är att jag fick för mig att den lätta, ljusa stämma som eko-ar "night" i refrängen var en svintung synthslinga. Tänk så fel man kunde ha. Se och njut. Världens bästa låt.

För övrigt har jag bokat klipptid på Kolla Kolla på måndag - är de bra? tänker att andra lång är ett säkert kort - det blonda är snart ett minne blott och det korta en oundviklig sanning. Nostalgiångesten bankar redan hårt i mig, men det kan nog bli ganska tjusigt. Övar mig med Malins lilla hipstermössa:

Ikväll låser jag in mig med smörpopcorn, Tequila rose och produktivt övande. På fredag djar jag på Nef, prick kl 03, kom alla barn!