Men jag skrattade hela dagarna, och dansade hela nätterna. Hade tre dj-spelningar, där jag fick massor av betalt för att ha hur roligt som helst. Umgicks med underbara vänner, drack sjuka mängder alkohol (för att vara jag), men åt alldeles för lite pizza. Pride blir roligare och roligare för varje år.
Hemfärd. Jag och Alice åkte x2000. Baklänges. Halva resan skrattade vi. Halva resan var vi tysta. När vi var framme och skulle säga hejdå, blev avskedet en diffus vinkning pga illamående+hunger.
Det första jag gjorde var att gå till thaishoppen för att inhandla tofu. Då jag skulle betala råkade de knappa in 50 kr istället för 16 kr. Jag stod och stirrade på lilla skärmen och kände att om jag öppnade munnen för att säga "ursäkta, du har knappat in fel belopp" skulle jag spy över hela kassan och därefter svimma, så jag accepterade. Tofu för 50 spänn alltså. Som jag därtill råkade bränna vid. (Jag bränner aldrig vid någonting! Alkoholpsykosen. )
När jag kom hem dansade jag några små lyckovarv och sjöng en sagolik melodi: "jag älskar mitt hem, jag älskar att vara hemma." (därefter tog min lilla energi slut) Alice var djupt skadeglad över att jag skulle komma hem till en tom lägenhet och hon till en flickvän och färdig potatisgratäng. Detta till trots; tystnaden och ensamheten var underbar.
Imorse tittade jag mig i spegeln. Såg ut som någon som dött, begravts och grävts upp. Duschade och satte på mig rena kläder. När jag åkte in till stan såg jag några a-lagare och kände mig som the devil in disguise som mest borde gått och high-fiveat dem. Vi är på samma nivå, samma skrot och korn, samma mögelbulle längst ned i högen.
--
Mina små päron är på besök i min lilla stad. Imorgon ska jag visa dem mina två fruktochgrönt-affärer, avenyn (som min mor gärna vill se), Kino och Skatans releasefest. Amen.
1 kommentar:
Jag har varit på Avenyn minst tio gånger. Det var din pappa som ville se den. Det är han som har skägg.
Skicka en kommentar