Igår var jag på kvinnofolk. Det var fantastiskt och skitläskigt på samma gång. En evig jargong i götets flat/queervärld, tycker jag, är den hårda attityden. Den som var världens gulligaste mot dig igår kan vara helt kall och se förbi dig dagen efter, och vice versa. Älskade göteborgare, hur ska man hantera det? Jag blev helt nervös och stel. Jag var glad att jag fick med mig Caroline och jag skrek av lycka när Alice och Emma kom.
På fredag kl 13:30 ska Alice spela där och det blir grymt. Kommer på stört. Alice är bland det bästa i världshistorien, både musikaliskt och som människa.
Var tvungen att stanna till slutet, då var det nämligen hiphopklassen som hade dansuppvisning. Ni vet, flator i träningsjackor som dansar streetdance och avslutar vartannat move med en kaxig blick och armarna i kors upp till armhålorna.
Älskar det. Och det skulle aldrig hända i Stockholm.
Sedan drog vi till Kellys med fina människor och jag blev (riktigt) full på två öl.
Idag har jag gjort veganska pannkakor med Sol och myst som tusan. Håller på att bli riktigt sjuk tror jag, hostar värre än farmor och har inte sovit mer än 5-6 h på ett liv ungefär. Och imorgon ska jag på min första arbetsintervju.
Nu är det bara skit kvar att packa upp och det är mycket mycket jobbigt. Kom gärna och sällskapa.
Jag känner mig fortfarande hemma, mår supertoppen (förutom att jag har betongväggar som inte går att spika normalt i) och strax kommer Elona hem och då ska vi dricka te.
2 kommentarer:
ja, jag känner igen det där. göteborgs flat-/queer-/feministkretsar är kanske något av det kyligaste du kan hitta. Eller.. exkluderande kanske är ett bättre ord. har rört mig i de kretsarna i ett antal år nu och verkligen försökt prata med så många av de där människorna, men det bemöts sällan med något mer än en frågande blick och avsaknaden av ens ett leende. suck. men det finns guldkorn, givetvis. gäller bara att hitta dem och sedan värms nog ens hjärta hur många kalla blickar man än får från "innekretsen".
ja, men det är det jag blivit varse om att det verkligen finns, en "innekrets". har mina fina varma vänner tack och lov, och de värmer mig, men det är bara nervöst att möta så många hårda attityder på en och samma gång, inte nervöst för min egen del egentligen, utan för deras. det är väl osäkerhet i guess. jag menar, se bara kläd/stilmässigt, hur många vågar göra utsvävningar?
Skicka en kommentar