Ett fint möte.

Idag har jag träffat Hannah.
Jag var först mycket nervös. Vad säger man till en av sina bästa vänner som man inte träffat på tio månader pga ovänskap? I vilket fall gick hela mötet som en dans, och det varade i nästan sex timmar. Det är det som är en fördel då man känt varandra länge; det kändes som att tiden stått stilla och det var bara att backa en bit från där vi slutade och fortsätta. Ändå var det över all förväntan och det gjorde mig väldigt glad. Jag ser framemot onsdag då hon ska bjuda på middag och lära mig allt om hur man använder mineralpuder.

Idag har jag köpt mig en jävligt trasig klänning från Urban Outfitters, som jag fick för 100 pix, och en bok med lesbisk tema. Jag är en svag svag svag och lätt enkelspårig människa, så fort någon bok verkar lite homogay så måste jag köpa den.
Nu ska jag diska, laga lax och ris (Hur fan kokar man ris? Egentligen?) och bada badkar eller något annat pysslaomsigsjälv-igt. Spela in lite också.
Megafonröstgrejen är min nya passion. Nu vet jag vad jag skulle ta med till en öde ö.