Sju dagar och jag har inte tröttnat på henne alls.
Min mens kom - igen - drygt en vecka för tidigt. Det känns dock bara som en simpel paradox till allt fantastiskt. Jag vill inte alls åka hem imorgon bitti, och sj verkar inte låta mig heller med sin totala brist på sista minuten-biljetter. Idag ska jag ut och bada, fast först frukost på terrassen. Tanya har glömt sin morgon-cocacola utan kork, på diskbänken, idag igen så nu ska jag nog göra cola-isbitar. Det är så varmt att jag bara kopplar det till L word säs 5. Fräknig har jag blivit och en eftermiddag satt vi på en klipphäll på Saltholmen och jag kikade på maneter med stor fascination. (Har inte sett en manet sedan jag var fyra.)
Väl hemma imorgon måste jag snabbt distansera mig en smula, eller iallafall fokusera på annat. Undvika mr Js smällibumsare t ex.
Ack, vilken vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar