Hyllning av en makalös låt

Min kropp är slut på ett sätt som en förmodligen är när en turnerat i en månad i sträck. En viss form av turnering har jag visserligen utfört (bara två veckor dock): Praktik på Hisingen bland konstnärer, skådespelare, filmmänniskor och ljudpersoner dvs tusen intryck, spelat skivor på Debaser i Malmö, spelning på Jazzhuset i Malmö, varit i Stockholm, gått i två 1 Maj-tåg (gissa vilka) och besökt syskon och syskonbarn etc.

Igår upptäckte jag en fantastisk låt. Denna låt finns, exempelvis, på F!s valskiva. Bandet heter Killers walk among us, låten Bonjour Tristesse.
Jag lyssnade på den då jag var en halvtimme försenad till skolan, och småsprang från bussen över Götaplatsen. Trots denna stress så kändes låten ned i benen, sådär så att de nästan domnar bort. Det är en låt jag vill hångla till, hoppa till, slåss till, gråta till, skapa minnen med. Sådana låtar kommer över en ibland, men mycket, mycket sällan.





Nu har jag fått förfrågan om att remixa denna låt. Extrem ära, och extremt skitläskigt. Har nu fått stemsen och inte vågat öppna dem än. Vad ska en göra med en redan fulländad låt? Något helt eget, utan att tappa magin. Svåra grejer. Tur att jag inte har någon tidspress denna gång.