Komma ut för barn.

Jag: Marcel, när jag får barn kommer de ha två mammor istället för en mamma och en pappa.
Systerson Marcel 3 år: Okej!
Jag: Det kan man också ha.
Syster: Eller två pappor.
Marcel: Ja!

Barn är bra och knappast komplicerade att komma ut för.

Mitt barn är en nittiotalsleksak.

Jag: Jag önskar att Alice ville träffa Siv och se att hon inte är som andra katter.
Freja: Ja, men Siv är ju ingen katt. Hon är mer en... furbee.

Nu är furbeen inlämnad för kastrering. Tvångssterilisering. Den långa, långa, frågande blicken hon gav mig då veterinären gick iväg med henne. Mitt hjärta blöder. Och så städar jag här hemma och hittar äggskal i fickorna på mina shorts som hon petat in. Blöder ännu mer.
Hon kom nämligen stolt och lämnade äggskal till mig vid sängen, som hon fångat i papperskorgen. Vågar en inte fånga fåglar, får en göra något annat. Och nu hade hon alltså letat upp dem i papperskorgen igen och pillat in i shortsen, för att vara säker på att jag skulle få föda med till jobbet. ÄPPELUNGE. Hon är det bästa som finns.
Nu skall hon snart hämtas hem och matas med tonfisk och äggula.

Äggskal på matta. 

Äggskal i shortsficka (Fanns större skal innuti)

Furbee på favoritplats, resväska.

Furbee sover hårt. 

Snart blir det Barcelona.

Det känns lite galet och mycket overkligt att jag ska spela skivor i Barcelona på en (i mina svenskifierade ögon) enorm elektronisk flatklubb om 1,5 veckor. Att jag ska åka dit alldeles allena med mina skivor i väskan, stanna fyra nätter och inte ha någon aning om vilka jag kommer träffa där, vad jag ska göra, vart jag ska bo och hur jag ska överleva min förmodat extrema nervositet. Det kommer förmodligen vara mycket varmt, det är det jag tror mig veta. Ser så ut.
Det är så roligt med äventyr. Läskigt, men roligt. Och två storstäder inom loppet av en månad. Så brukar jag då rakt inte jobba.

Barcelonaresa med höglöpkisse

Hej.
Min katt löper. Hon skriker utan uppehåll. Konstant. Sedan fem dagar och fyra nätter tillbaka. Jag har inte fått sova på lika länge. Testat sömntabletter, öronproppar, tankesmedjan, utelåsning. Inget funkar. Hon är fruktansvärd. Samtidigt som att det är synd om henne. Men mest om mig ändå. Ikväll dränker jag sorger i vin och musikskapande på högsta volym. (Hon hörs ändå)
Försökte boka biljett till Barcelona också. Jag är en person som inte kan göra något alls om något blinkar i bakgrunden, eller ens i ögonvrån. Hade konstant vrålande i bakgrunden. Lyckades därför boka enbart hemresa. Detta efter mycket möda.

Orkar ej mer.

Men detta ska iallafall bli fantastiskt:

Tåguppförande.

Tågvärden: vad värdig din katt ser ut!
Jag: Det är hon.
Tågvärden: Hon ser ut att klara tågresan väldigt bra.
Jag: ja, hon är väldigt van att åka tåg.
Han: (ler) Ja det märks.
Jag:  Och så har hon kanske tjutit av sig hemma. Hon löper.
Han: eh.. Jaså?
Jag: Ja. Hon löper nu alltså.
Han: Eh.. Jaha.

*mkt konstig stämning*

Har förmodligen någon form av tourettes light.

Fashion i Parre

Detta är mesta modet i Paris.

Kläder:
Batik (t-shirtar, tights, jeans, college-tröjor) (och att utföra blekningsbatik på jeansskjortor)
Mönstrade, lösa byxor, sk Beach pants. Gärna färgglada.
Överdelar i jeans; toppar, tröjor i jeanstyg
Knytblusar
Manchesterbyxor, gärna shorts

Mode i annat:
Sandqvist-ryggsäck (måste man ha)
Små sparkcyklar i alla möjliga färger
Elektroniska cigaretter (alla pratar om dem och tydligen ytterst hippt,  men ingen verkar vilja sluta röka än)
David Guetta-hörlurar
Lånecyklar (alla använder dem. Kostar 30 euro per år.)
Prata om vädret (Alla pratar plötsligt om vädret hela tiden. En effekt av tre månader av kasst väder, förmodligen)